Hur skapar man förutsättningar för att alla elever ska känna sig trygga och vilja delta i fysiska aktiviteter under skoldagen? Knutby skola utanför Uppsala har under drygt ett år varit med I projektet Jämlik rörelse i skolan. Genom att lyssna på elevernas önskemål och våga testa nya arbetssätt har skolan sett hur små förändringar kan göra stor skillnad – särskilt för tjejer som inte alltid trivs i en miljö där det blir för prestationsinriktat och ibland hårda tag.
Från mätning till handling
Arbetet tog sin början under vintern 2025, då skolan gick med i projektet och genomförde rörelsemätningar och fokusgruppssamtal med mellanstadietjejerna.
Resultatet visade att många tjejer önskade fler möjligheter till rörelse på raster, men i former som upplevdes som lekfulla och trygga. På Knutby skola är det relativt få tjejer som är aktiva i idrott på fritiden, vilket gör skolans rörelsemiljö extra viktig.
– Ett första konkret steg blev att skapa enklare hinderbanor på skolgården. Med hjälp av material som sparats från den gamla idrottshallen – till exempel plintar, balansredskap och rep – byggdes banor som uppmuntrade till lek, balans och utforskande, berättar Ann-Sofie Taxén som drivit satsningen på Knuby skola.
Extra idrott – med fokus på lek och trygg miljö
Hösten 2025 togs nästa steg. Tjejerna fick regelbundna träffar i idrottshallen under skoltid, där aktiviteterna utgick helt från deras egna önskemål.
– Lektionerna har varit väldigt uppskattade och tjejerna blir mer och mer bekväma och vågar ta för sig mer, säger Ann-Sofie.
Hon beskriver ett mönster hon sett tidigare även på idrottslektioner:
– Det tar ofta en stund innan tjejerna vågar göra saker själva, och inte bara följer andra. Många är inte trygga med att gå in och ta plats tillsammans med killar som är mer erfarna och har stark tävlingsinstinkt.
Fokus har därför legat på att skapa ett sammanhang där tjejerna vågar prova, misslyckas och testa igen – utan att känna sig iakttagna eller pressade.
Att få prova först – en nyckel till delaktighet
Vid ett tillfälle valde Ann-Sofie en övning som hon visste att många tjejer brukar känna sig osäkra inför på vanliga idrottslektioner. Osäkerheten fanns även här – men alla vågade prova.
– När vi var klara ville alla göra övningen även på den vanliga idrotten tillsammans med killarna. Alla tyckte att det var skönt att ha fått prova först.
Erfarenheten visar hur trygghet i ett mindre sammanhang kan fungera som språngbräda till ökad delaktighet i större grupper.
Skydd som sänker trösklar
Inför satsningen fick tjejerna även önska nytt rast- och idrottsmaterial. Önskelistan överraskade.
– Det var inte fler bollar eller klubbor som stod högst upp, utan skydd: målvaktshandskar, hjälmar och målvaktskläder.
Skyddsutrustningen tolkas som ett sätt att minska osäkerhet och rädsla för skador. Intresset har varit stort – flera tjejer har redan frågat när materialet ska bli tillgängligt på raster.
Öppen idrottshall på raster
Efter jul förändrades upplägget ytterligare. Träffarna gick från schemalagd lektion till mer frivillig form, framför allt på rasttid.
– När jag sa att träffarna efter jul var frivilliga, svarade alla att de tänkte komma ändå.
Aktivitetsnivån under dessa träffar har varit hög.
– Så här långt är tjejerna mer aktiva under tjej-träffarna än under många av idrottslektionerna, konstaterar Ann-Sofie.
Lärdomar och nästa steg
Arbetet på Knutby skola har också väckt tankar kring hur aktiviteter kan utformas framöver utan att fastna i kön som förklaring.
– Den här uppdelningen är inget som ska vara för alltid, säger Ann-Sofie. Vi vill hitta former där man blandar tjejer och killar, men i början kan man ibland behöva skapa förutsättningar så att alla kommer igång.
Ett sätt framåt kan vara att erbjuda olika typer av rörelsemiljöer, från teknikträning och lek till mer matchliknande spel, så att eleverna kan välja det sammanhang där de trivs bäst.
Små steg som gör skillnad
Erfarenheterna från Knutby skola visar att jämlik rörelse inte handlar om stora och resurskrävande projekt. Det handlar framför allt om att lyssna på eleverna och våga testa nytt.
När fler får möjlighet att delta på lika villkor händer något: fler provar, fler rör sig – och fler upptäcker att rörelse är väldigt roligt!
